Om Kungsberga av Ann Margret Rogby

Det märkliga med vår by är just att det är en by. Laga skiftet i 1800-talets mitt sprängde tusentals och åter tusentals byar i vårt land. Skiftet en mer rationell brukning av jorden men den orsakade också stora tragedier bland befolkningen. Gemenskapen försvann och ensamheten bredde ut sig. I Kungsberga vägrade bönderna att flytta sina gårdar -lantmätaren lär ha blivit knivskuren och jagad på flykt. Sen dess har kungsbergaborna blivit kända som motsträviga. Hur det gick för lantmätaren förtäljer inte historian men den gången räddade byborna en bit av historien. Här finns ett stycke levande kulturhistoria bevarad -en bit Skansen, fast på riktigt! Byn består av tolv ursprungsgårdar. De fick sina nummer på medeltiden och infödda talar än i dag om Turesson i Tvåan och Nilsson i Ettan. För inte så länge sedan var det en levande bondby, där man hörde Elvans kor råma klockan fyra varje dag och tupparna gala lite då och då. Utanför Elvans ladugård stod en ståtlig, brun tjur tjudrad i nosring. Det kändes alltid lite spännande att gå förbi honom. På den tiden fanns både Konsum och en privataffär, Malmgrens livs, ett postkontor, ett konditori med bageri och en frisörsalong. Numera är vi ju så "utvecklade" gu-bevars, att inte ens hälften av detta finns kvar. Malmgrens livs var en typisk lanthandel där man kunde köpa allt från nymalet kaffe, tyg, saltstenar och bokmärken -förutom mat förstås ... Mjölk köpte man ofta pinfärsk på närmaste bondgård. I augusti kom potatisplockarna, det var ett gäng "kolingar" som kom hit för att tjäna en hacka under potatisplockartiden. Varje morgon vandrade de ner till potatisåkrarna på Storgärde. Varje eftermiddag kom de vandrande tillbaka för att köpa öl och falukorv. De hade sina revir i Ettans backe eller vid Konsum. När ölen var urdrucken och korven var slut, övernattade de på platsen. Många av dem var duktiga på att berätta skrönor och än i dag finns en plats i byn som kallas Mossbergs kafé efter en känd potatisplockare. Sedan kom maskinerna och tog jobbet från gubbarna -och sedan dess har också Mossbergs kafé varit tyst och stängt. Kungsberga by är ett stycke levande kulturhistoria trots att dess minnen börjar skamfilas. Några av byns allra vackraste ladugårdar står kvar som ett monument över den tid då jordbruket var vår huvudnäring. Idag är det hästarna som håller markerna öppna men det finns också nötkreatur, får och även höns. Byalaget hade sin funktion fram till år 1953 -det har egentligen aldrig upphört utan ligger, som åkrarna, i träda. ja, Kungsberga är en märklig by, inte minst för sin historia, sitt solsken och sina mistlar -det är också en ovanligt trivsam plats att leva på...
Text. Ann Margret Rogby, Kungsberga